lördag 5 september 2009

Att vara farfar och farmor och få vara med på bröllop






Min fru Mabel och jag har lyckan att ha fått sex barnbarn. Vi har följt deras utveckling genom åren från födelsen, skolgången fram till studentexamen och vidare studier. Några har redan kommit ut i arbetslivet och sett sig om i världen. Petter har blivit 32 år och utbildad idrottslärare. Kajsa är civilingenjör. Sofia har studerat spanska och är utbildad sociolog. My håller på och utbildar sig till sjuksköterska. Kalle arbetar för närvarande i Norge på Gardemoens flygplats men har tankar på att utbilda sig till brandingenjör och Elin nyligen fyllda 20 år påbörjar nu i höst sin psykologutbildning vid Madrids universitet i Spanien. Vi är stolta över våra barnbarn och hoppas att allt skall gå bra för dem också i fortsättningen.

Nu har vi också glädjen att fått vara med på vårt första barnbarns bröllop. Det är Sofia som har gift sig med sin spanske pojkvän Jaime. När Sofia studerade spanska i Madrid träffade hon Jaime och kärlek uppstod. Nu i maj stod bröllopet i Spanien i en katolsk kyrka och det blev en fantastisk fest med bortåt 150 gäster. Där var förutom Jaimes släkt och vänner också vår familj förutom Mabel och jag, som av åldersskäl inte kunde åka ner till Spanien. Men Sofia och Jaime nöjde sig inte med ett bröllop. De ville också ha ett svenskt bröllop. Och den 24 augusti blev det bröllop i Örebro i SCB:s fantastiskt fina festvåning med vigsel som leddes av Sofias väninna Mona Hast och som inramades med musik av kantor Leif Dahl och sång av Sofias mamma Irene och Sofias syster Elin samt Carina Lingmerth. Så serverades en festlig måltid med mycket god mat. Under middagen höll brudens pappa Johan Torgå ett tal till brudparet som innehöll både humor och allvar. Det tolkades till spanska av brudens syster Elin.
Också jag fick tillfälle att hålla ett spontalt tal och utbringa en skål för brudparet, viket kan ses på bilden här ovan.
Festen fortsatte till framåt småtimmarna med sång, dans, lek och stoj, men Mabel och jag åkte tidigare hem glada och nöjda med att få ha varit med om vårt första barnbarns bröllop