För ett par veckor sedan träffades vi 1949 års seminariekamrater på Uppsala Folkskoleseminarium i Rättviks Stiftsgård för att ännu en gång få vara tillsammans i kamratlig samvaro. 61 år är en lång tid och mycket har hänt i våra liv under de åren. Vi var en gång 26 unga män som tog folkskollärarexamen, men nu var vi bara åtta som kunde närvara. !2 finns i livet men 4 av dem var inte i den konditionen att de kunde deltaga. Nu var vi alla mellan 85 -90 år och jag var den äldste av dem alla. Det var fantastisk roligt att efter alla dessa få träffa varandra och utbyta minnen.
Anders Wikehult, som vi brukar kalla "Farsan" var den som stod bakom träffen och ledde det hela. Det blev som alltid mycket sång och musik. Våra kamrater Birger Carlsson och Lars-Göran Magnusson spelade på fiol respektive piano och vår avlidna kamrat Pelle Jakobssons hustru Inger Kärnekull- Jakobsson sjöng folkvisor och "kulade" gamla fäbodlåtar. Ja, det var en oförgätlig stund. Kanske var det den sista gången vi på det här sättet fick vara tillsammans.
Vid en minnesstund kom vi ihåg våra bortgångna kamrater och Lars- Göran Magnusson höll en liten andaktsstund. Så skildes vi åt väl medvetna om om att tiden nu kort efter detta, men att vi fortsättningen skall försöka hålla kontakt med varandra även om det inte blir någon mer träff.
Inlägg
