I dag den 29 maj är det Mors Dag. Jag har varit med om många morsdagar under mitt 91-åriga liv. Jag kommer ihåg min barndoms firande av Mor. Ofta åkte vi över Alnösundet med färja för att hälsa på min gamla mormor Brita, som bodde i ett litet torp, Räbbmon, mitt i skogen på Alnö utanför Sundsvall. Där tillsammans med min morfar Lars Petter hade de levt ett strävsamt liv på en liten jordplätt, som kunde föda 1 - 2 kor, kanske någon gris och några höns. De fostrade 8 barn, av vilka min mamma Jenny var en av dem. Det var mycket viktigt för barnen att komma hem på Mors dag och då kunde det bli trångt i stugan, när också alla barnbarnen var med. Men vad festligt och roligt vi hade det! Och naturligtvis firades det med gräddtårta och god mat. När mormor blev gammal och änka fick hon bo hemma hos min mor och far och hon var över 90 år, när hon gick bort. Men minnet av henne lever kvar.
Min mamma Jenny var 37 år när jag föddes. Och det var nog ett väldigt jobbigt för lilla mamma, för jag vägde 6 kg, så det tog hårt på krafterna på henne och hon var mycket sjuk och svag efter det. Hon berättade att det var så dåligt med henne att man trodde att hon skulle dö. Men då bad hon till Gud att hon skulle få leva åtmistone tills jag var 14 år. Och Gud svarade på bönen med råge för jag var 36 år när hon gick bort 1956, så det blev många morsdagar för henne. En Mors Dag kommer jag särskilt ihåg för den sammanföll med min och min frus förlovningsdag den 27 maj 1944. Då beställde jag en stor förlovningstårta men när jag hämtade den och öppnade tårtkartongen stod det textat med marsipan MORS DAG. Men det blev ju dubbelt firande så det gjorde inte så mycket. Förlovningstårtan som morsdagstårtan smakade lika bra. Men vi hade roligt åt det hela och det blev en trevlig förlovningsdag.
I dag åkte jag och mina söner ut till Stora Mellösas Minneslund, där min fru Mabel och pojkarnas mamma har sitt vilorum. Det är så vackert där nu när naturen står i sin finaste fägring. Många hade kommit dit med blommor och vi planterade också en blomgrupp där. Vi stod där i tankar och erinrade oss att Mabel kom till Stora Mellösa när hon var 5 år och hade sitt hem i baptistförsamlingens pastorsbostad, där hon bodde tills hon var 18 år. Hon gick i skola i Stora Mellösa och blev så småningom också lärare där fram till sin pensionering 1974. Och nu var cirkeln sluten. Hennes stoft vilar nu i denna vackra minneslund. Där skall också jag en gång finnas och det lär väl inte dröja så länge så gammal som jag är.
Inlägg
