För mig blev början av långfredagen synnerligen dyster. Den 6 april var min fru Mabels 93-årsdag.
Hon föddes en söndag den 6 april 1919 och lämnade detta livet den 6 december 2009. Det var dimmigt och gråkallt när jag kom till Minneslunden i Stora Mellösa.
Min sonson Kalle och hans flickvän Maria skulle möta upp och vara med mig där. Jag fick vänta en kvart innan de kom så jag blev riktigt frusen, men när de kom fick vi ha en minnesstund, då vi tände ett gravljus och planterade påskliljor samt tänkte tillbaka när vi hade henne i livet. Det kändes sorgset att hon nu var borta, men hoppet finns att hon nu är i en ny och bättre tillvaro som vi inte vet så mycket om. Men vi får tro och hoppas att livet på andra sidan är bättre än här på jorden.
Vi lämnade sedan den kalla och dystra kyrkogården och åkte till min son Nils Erik i Ingvaldstorp, där hela klanen Torgå var samlad för att äta en tidig påskmiddag och fira Mabels födelsedag. Det blev trots allt en festlig dag med god mat och många minnen.
På påskaftonen tog jag färdtjänst till vår sommarstuga, där min son Johan med familj väntade. Då hade det dystra långfredagsvädret vänt till strålande solsken, som lyste alldeles extra i den aprilsnö som hade kommit under natten. Det var otroligt vackert att se den spegelklara Björkesjön mot den klarblå himlen när jag kom kom fram till sommarstugan, Där väntade Johan och Irene samt mina barnbarn Kajsa, Elin samt Sofia med sin man Jaime och deras lilla dotter snart 2-riga lilla Alma. Det blev ett glädjande sammanträffande med kramar och påskpussande. -En glädjens dag i stället för den sorgliga långfredagen, som ju också påminner oss om Jesu död på korset. Men nu firade vi påsk och det var en glad Rune som åkte hem fram mot kvällskröken.
Påskdagsgudstjänsten i Betelkyrkan blev också en glädjefull stund med hågkomsten av Jesu uppståndelse med vacker musik predikan och körsång samt nattvardsgång. Också en dag att minnas!
Inlägg
