I dag söndagen den 14 oktober är det "Tacksägelsedagen". som det predikas om i alla våra kyrkor. Jag kommer så väl ihåg "Tacksägelsedagen" för 62 år sedan
Året var 1950. Jag var 30 år och efter Follskoleseminariet i Uppsala hade jag 1949 fått en ordinarie folkskollärartjänst vid en liten B3-skola i Orsa Finnmark. Det var ovanligt att få en ordinarie tjänst direkt efter utbildningen, men eftersom det var en så liten skola med barn i alla klasser från 1 - 7 med 10 elever kunde man få en sådan tjänst.
Då höstterminen började 1950 ringde min distriktsöverlärare och talade om att ärkebiskop Yngve Brilioth skulle komma och inspektera Älvho skola, som den skola hette som jag arbetade i. Jag hade då arbetat 1 år i skolan och lärt mig litet hur man kunde undervisa elever från 7 till 14 år. Det gällde verkligen att organisera undervisningen så att man räckte till för alla. Ofta fick jag ta hjälp av de äldre eleverna för att klara av det.
Men jag hade duktiga elever och trots de bodde i en avlägsen skogsbygd var de rätt frimodiga. Så jag tänkte att det ska nog gå bra.
Så kom dagen för ärkebiskopsbesöket i början av oktober 1950. Jag och barnen väntade oroligt på att det skulle knacka på dörren och mest orolig var nog magistern. Jag hade förberett barnen på att vi skulle prata om hembygden och att de skulle få hålla små anföranden med olika ämnen och synpunkter på sin hembygd under ledning av mig. Så kom knackningen på dörren och in tågade inte bara ärkebiskopen utan också fyra prelater till samt överläraren och skolstyrelsens ordförande. Gissa om hjärtat gick upp i halsgropen på den unge magistern. Men när alla hade hälsat och bänkat sig så hade också jag samlat mig och lektionen kom igång. Barnen hade inte imponerats av de många besökarna utan berättade om sin hembygd att papporna arbetade i skogen, vad järnvägen hade för betydelse och vad fint det var med alla bergen och att det ursprungligen det hade varit finnar som slagit sig ner här i bygden. Men också att det kommit folk hit när Inlandsbanan byggdes och en del av rallarna hade blivit bosatta i byn. Till sist deklamerade Evy Gustafs Frödings dikt "Bergslagstroll" och det gjorde hon med så stor upplevelse att alla applåderade.
Ärkebiskopen som annars var en ganska butter man tinade mer och mer upp och ville sedan tala till barnen. Han frågade då om någon visste vad det var för kyrkodag i morgon. Det var nämligen en lördag som besöket var. Som tur var hade jag pratat med barnen om det och flera räckte upp handen och man talade om att det var "Tacksägelsedagen". Han började då tala om vad vi skulle vara tacksamma för. Det hade barnen många förslag på. Och sist sa ärkebiskopen att han också tyckte de skulle vara tacksamma till sin magister. Så där fick jag också "ett plus i kanten"
Inlägg
