Advent betyder så mycket annat för mig och min familj. För 3 år sedan när vi skulle förbereda advent-och julfirande i vårt hem kom det tragiska att det blev början till min fru Mabels bortgång. Två av våra barnbarn My och Kalle kom hem till oss på fredag före 1:a advent för att hjälpa oss och ställa i ordning och pryda hemmet inför advent-och julfirandet och det började så bra. Alla julprydnader plockades fram och min fru Mabel var med hela tiden och diregerade hur hon ville ha det. Och det var en glad stund. Man skrattade oich hade roligt. Men på söndagen var Mabel sig inte riktigt lik. Hon var fårordig och jag fick inte riktigt kontakt med henne. Men jag trodde det var tillfälligt. Men sedan såg jag att hon blev sämre och sämre och då ordnade sjuksköterskan så att hon blev inlagd på sjukhuset. På fredag åkte så hela familjen in för att hälsa på henne, men det var svårt att få kontakt med henne. Men just som vi skulle bryta upp och åka hem böjde sig vårt barnbarn My ner mot henne och sa -" Jag älskar dig farmor" - Då tittade hon upp och såg på mig och sa -" Är du här också?" Sedan sjönk hon ned i medvetslöshet igen. När vi kom tillbaka på söndagen hade livet flytt. Men sjuksyster som hade varit med henne in i det sista hade ordnat så vackert i hennes säng med vita liljor mellan hennes händer och hon såg så lugn och fin ut där hon låg. Så söndagen den 6 december blev en sorgens dag.
Inlägg
