Att fylla 90 år

För ett par veckor sedan fyllde min fru Mabel Torgå 90 år. Det är inte alla som får uppleva en så hög ålder. Hon växte upp i Stora Mellösa, där hennes pappa Gunna Åkerberg var baptistpastor under 14 år. Hon utbildade sig till barnsköterska vid Vita Korsets skola i Älmhult och gick senare genom Fröbelseminariet i Örebro där hon blev kindergartenlärarinna. Vi träffades för 66 år sedan på Sjöviks Folkhögskola i Dalarna och började sällskapa med varandra. Efter 2 år förlovade vi oss 1944 och samma år kom jag in vid Folkskoleseminariet i Uppsala. 1946 gifte vi oss och då hade jag 3 år kvar innan jag blev färdig folkskollärare 1949. I Uppsala var Mabel förskollärare vid KFUK:s lekskola. Efter vi har bott i ett par orter i Hälsingland kom vi 1958 till Kilsmo, där jag fick en folkskollärartjänst. Mabel var då hemmafru och skötte våra pojkar NilsErik och Johan. 1961 fick hon en småskollärartjänst vid Askers skola och arbetade sedan som lärare i Östernärke vid Brevens skola, Asker och Stora Mellösa. Hennes stora hobby har varit vävning och hon har skapat många vackra vävnader i form av dukar, plädar, bonader och tavlor, som nu pryder vårt hem och också finns litet varstans i olika släktingars och vänners hem.

Vi har haft en mycket bra gemenskap under åren i vårt äktenskap, som nu varat i 63 år. Under alla dessa år har hon stöttat mig i mitt arbate som rektor och skolchef, vilket inneburit att hon fått tagit största ansvaret för hemmet och barnens uppfostran, eftersom mitt arbete innebar mycket kvällsjobb och oregelbundna arbetstider.
På hennes högtidsdag blev hon mycket uppvaktad av släktingar och vänner med vackra blommor, som gjorde hennes födelsedag till en mycket minnesvärd dag.