En stund vid Stora Mellösas minneslund

I dag är det MORS DAG och det ger mig många tankar att se tillbaka. Min mor gick bort 1957 och jag har bara goda minnen av henne. Det är märkligt att man när som helst för sitt inre kan framkalla minnen av sina bortgångna både släktingar och vänner. Man kan se dem som fotografier i olika situationer och minnas.

I går kom min son Nils Erik och hämtade mig och vi åkte till Stora Mellösa kyrkogård och besökte den vackra minneslunden,där min fru Mabels stoft ligger. Det var så vackert och vilsamt att sitta vid den porlande dammen och minnas. Invid dammen fanns en ställning där vi satte en bukett blommor i en vas. Där kunde man också tända ljus. Det var så fin stämning där och Nils Erik och jag satt i tysthet och tänkte tillbaka på tiden när Mabel levde. Kanske inte den sista tiden, då det mest var lidande för henne, utan tiden då hon verksam som mor till sina söner och min maka. Hon var en sån levande människa så det är svårt att tänka att hon inte längre finns i livet. Vi satt där på bänken och blev mycket berörda och undrande. Trots att vi visste att det bara var hennes aska som fanns där blev hon på något sätt närvarande för oss. Men var är hon nu? Det vet vi inte. Det är bara att tro och hoppas att vi en gång skall få mötas igen

Det stora trädet

För en tid sedan åkte jag till Stora Mellösas hembygdsgård, där jag fick vara med om en presentation av en intressant bok "Det stora trädet", som handlar om Stora Mellösas Baptistförsamlings 150-åriga historia. Grundaren av församlingen var klockaren, läraren och pastorn Johannes Palmqvist. Han kom till Stora Mellösa år 1834 och blev klockare, skollärare och organist i Stora Mellösa pastorat. Redan tidigt hade han kommit med i den väckelse som under 1800-spridit sig från Amerika till vårt land och som sedan varade till under 1900-talets första årtionden. Han började verka som lekmannapredikant men mötte stort motstånd från prästerna i kyrkan, vilket resulterade i att han så småningom tillsammans med några andra som gripits av väckelsen år 1859 bildade Stora Mellösas Baptistförsamling. År 1837 skrev han "Jag såg hur af senapskornet sådt 1934 i Mellösa skulle blifva ett stort träd, som skulle genom Guds barmhärtighet utsträcka sina grenar till skilda trakter och kommande släkten". Det är därför som boken har fått namnet "DET STORA TRÄDET". Bokens författare Göran Janzon berättade under mötet och visade bilder ur boken och fångade allas intresse för den 150-åriga historiken.

Genast efter hemkomsten började jag läsa boken, som var av särskilt intresse för mig, eftersom min svärfar pastor Gunnar Åkerberg under tiden 1926 - 1939 var försmlingens pastor och föreståndare. Då var det också väckelse i Stora Mellösa. Under åren fram till 1934 döptes 135 personer, som blev medlemmar i församlingen. Det var också då som medlemsantalet var 322, det högsta medlemsantalet under församlingens historia. Mycket hände under denna tid. Det var både med - och motgångar. Min fru Mabel berättade för mig, att man sällan fick vara tillsammans som familj. Det var alltid gäster hemma hos dem. Det kunde vara evangelister, missionärer och sådana som nyligen blivit omvända, som blev inbjudna till hemmet. Så det var inte så lätt att vara pastorsbarn. Församlingsarbetet gick före allting annat, men att det trots allt var en bra barndomstid. Det var tre systrar i familjen, Berit, Mabel och Elise och de hade ju en bra gemenskap.
Under Gunnar Åkerbergs tid splittrades också församlingen genom att en grupp medlemmar gick ur församlingen och bildade en pingstförsamling i Odensbacken.Men trots detta levde församlingen vidare och verksamheten påverkades inte så mycket. Men för Gunnar Åkerberg var det en smärtsam upplevelse.
Den pastor som haft mest betydelse för Stora Mellösa baptistförsamling var O.L. Björk. Under hans tid genomgick församlingen en inre förnyelse, som kom att betyda mycket för församingens fortsatta verksamhet. Det var det som grundlade väckelsen under Gunnar Åkerbergs tid.

Stora Mellösa baptistförsamling har också varit och är en missionärande församling. Man har underhällit missionärer i Afrika,Sydostasien, Kina och Brasilien. Flera missionärer har också utgått från Stora Mellösa, som Ester Skoglar och Svea Blom i Afrika och Alva och Bertil Olausson i Brasilien för att nämna några exempel.

"Det stora trädet" har inte slutat att växa. 1967 flyttade man från det gamla Vallby kapell och byggde en ny kyrka i centrum av Stora Mellösa, där man har en livlig verksamhet. Man har satsat mycket på barn- och ungdomsverksamhet. Ungdomskören Con Amore var en stimulerande verksamhet liksom "Barnens tält" som man hade under många år. Olika grenar växer ut och församlingen utvecklas och lever vidare.

Boken innehåller inte bara berättelser ur församlingens liv. Den skildrar också samhällsutvecklingen i Stora Mellösa. Det är ett historiskt gediget arbete som Göran Janzon har gjort och som Rune Olsson som bildredaktör har illustrerat. Den är väl värd att läsa.