En stund vid Stora Mellösas minneslund

I dag är det MORS DAG och det ger mig många tankar att se tillbaka. Min mor gick bort 1957 och jag har bara goda minnen av henne. Det är märkligt att man när som helst för sitt inre kan framkalla minnen av sina bortgångna både släktingar och vänner. Man kan se dem som fotografier i olika situationer och minnas.

I går kom min son Nils Erik och hämtade mig och vi åkte till Stora Mellösa kyrkogård och besökte den vackra minneslunden,där min fru Mabels stoft ligger. Det var så vackert och vilsamt att sitta vid den porlande dammen och minnas. Invid dammen fanns en ställning där vi satte en bukett blommor i en vas. Där kunde man också tända ljus. Det var så fin stämning där och Nils Erik och jag satt i tysthet och tänkte tillbaka på tiden när Mabel levde. Kanske inte den sista tiden, då det mest var lidande för henne, utan tiden då hon verksam som mor till sina söner och min maka. Hon var en sån levande människa så det är svårt att tänka att hon inte längre finns i livet. Vi satt där på bänken och blev mycket berörda och undrande. Trots att vi visste att det bara var hennes aska som fanns där blev hon på något sätt närvarande för oss. Men var är hon nu? Det vet vi inte. Det är bara att tro och hoppas att vi en gång skall få mötas igen