Alla helgons dag 2011

I dag är det Alla Helgons dag och det är en grå och kulen dag, som gör ens sinne ganska dyster. Det blev ingen färd till kyrkan i dag, men jag såg och lyssnade till en fin andaktsstund på TV från en folkhögskola i Norrland, där några ungdomar läste dagens bibeltexter samt sjöng psalmer och andra andliga sånger. Man fick höra en ung studentpräst tala inte bara om gamla helgon utan mera om människor som har och haft betydelse för människor i vår tid. Därefter blev det samtal och meditationer kring dagens tema med ungdomarna, som också fortsatte att sjunga och spela. Det var en stämningsmättad stund fullt värdig en alla helgons dag.

Man kan inte undgå en dag som denna att tänka bakåt på sina egna förfäder. Min pappa var född 1877 och min mamma 1874. För många unga verkar det vara för mycket längesen. Och det var också en helt annorlunda tid än den vi nu lever i. Det var mycken fattigdom och man levde under mycket hårda villkor. Både i min mammas och pappas barndomshem var det många barn och ofta sjukdom och barnadödlighet. Själv fick jag en rätt så bra barndom i ett kristet hem under trygga förhållanden även om också det fanns både sjukdom och död inom familjen. Min syster Mary blev mycket svårt sjuk i bukhinneinflamation. Hon överlevde men var som en skugga av sig själv under 5 år och avled när hon var 18 år. Det var ett hårt slag för familjen. Mamma levde till hon var 72 år och min pappa blev 81 år. De ligger nu tillsammans med min syster i Bydalens kyrkogård i Sundsvall. Tyvärr har jag inte kunnat besökt graven så ofta på grund av det stora avståndet, men kyrkorådet sköter nödtorftigt graven. Men visst tänker man på dem en dag som denna.

Själv är jag nu snart 92 år och har nåden att vara så frisk att jag kan skriva dessa rader. Men i december för 2 år sedan gick min fru Mabel bort efter att ha varit sjuk någon månad. Vi kom överens om att inte ha någon grav. Därför ligger hennes stoff i den vackra minneslunden i Stora Mellösas kyrkogård och där kommer jag också finnas när min tid är slut. I dag har jag inte kunnat besöka minneslunden. Men jag och två av mina barnbarn Kajsa och Elin har tänt ljus och satt rosor i en vas framför hennes porträtt och på det sättet hedrat deras farmor och min maka.