I dag fick jag plötsligt en signal från min mobiltelefon med meddelandet - "Kom ihåg i dag Mabel 94 år" ! det är klart att jag inte glömt det. Jag kanske är den enda som kommer ihåg det. Visst har både mina barn och barnbarn det i minnet men kanske inte lika spontant som jag. Saknaden efter henne är fortfarande stor. Det är nu 3½ år sedan hon gick bort. Det är den dagliga kontakten och de små intima samtalen man saknar. spontant kan jag ibland tänka - det här skall jag tala om för Mabel, men så kommer jag på - hon finns ju inte hos mig längre. Men i tankarna ser jag henne alltid. Särskilt är det när vi var unga och så här i vårens tid. 1943 gick vi båda på Sjöviks Folkhögskola. Jag var 23  år och just den här dagen den 6 april fyllde hon 24 år. Jag minns att vi tog en vårpromenad i Sjöviks omgivningar. Våren hade kommit rätt tidigt och vi var väldigt kära i varandra. Vi smidde framtidsplaner och som nu så här efteråt i stort blev som vi tänkt oss. Vi fick 67 år tillsammans från det vi bestämde oss för att bli ett par.Vi fick två fina pojkar NilsErik och Johan. Och nu har familjen utökats med sex barnbarn Petter, Kajsa, Sofia, My , Kalle och Elin. Men vad Mabel inte fått uppleva är att vi nu har fyra barnbarnsbarn, Robin, Alma, Nellie och Rasmus och går allting väl kommer ytterligare en flicka till sommaren. Det är Sofia och hennes man Jaime som skall få tillökning i familjen och Alma som skall få som vi tror en syster. Mabel skulle nog ha blivit glad över att bli både gammelfarmor och gammelmormor. Men nu fick hon inte uppleva det. Men kanske hon gläds åt det i sin "himmel". Hon var ju så glad i barn. Man kan säga att hon sysslade med det ända sedan hon själv var barn. Hon hjälpte till och var barnflicka när hon var 6 år och utbildade sig till barnsköterska och förskollärare, var barnkoloniförestånderska för "Solstickans" barnkoloni i Falkenberg